Hemma igen. I lägenheten. I staden. I verkligheten. Och vilken färglös verklighet det är...
Jag saknar vinden, jag saknar dofterna, jag saknar folket och jag saknar känslan av frihet som man så snabbt vänjer sig vid, trots att jag i stort sett har åkt samma rutt varje dag. Själva vetskapen om att man KAN åka vart man vill OM man verkligen vill räcker på något sätt.
Så här i efterhand kan jag konstatera att;
1. en vecka var långt ifrån tillräckligt för att stilla mina sjökvinnedrömmar. Faktum är att det är livsfarligt att prova på sjömanslivet, för har du väl har mönstrat på är du fast.
2. även min klocka verkar ha njutit så pass mycket av livet på sjön att den nu, efter hemkomsten, har tappat livsgnistan och slutat att gå. (Kanske var det en önskan om att få dö lycklig som gjorde att den slängde sig hejdlöst ut från övre märsen när jag och Båsen skulle beslå seglen. Men som tur väl var, för mig och och alla potentiella måltavlor till passagerare 20 meter nedanför, så fastnade den i det undre märsseglet.)
3. ett öppet kontorslandskap är inte alls öppet utan snarare väldigt mycket stängt. Kan inte någon öppna ett fönster??
4. jag är Båsen evigt tacksam för att jag fick en klump bivax och tjära med mig hem som jag kan ha att sniffa på när längtan blir för stor.
5. knopkunskaperna (de få jag lyckades förvärva under veckan) sitter fortfarande, och jag ska göra mitt bästa för inte glömma dem, inte ens smugglarknopen a.k.a knarkarknopen.
6. det tar ett tag för en blåslagen svanskota att läka.
7. att sjöfolk är trevligt folk!
8. blir det Liverpool 2010 så ska jag med (och jag kan stolt meddela att jag är välkommen tillbaka både enligt Kapten OCH Styrman. Nu har jag ju trots allt lite sjövana, med betoning på lite...).
9. en vecka på en brigg gör ingen havsfru, för även om jag kan förbannat mycket mer nu än när jag åkte, har jag fortfarade ingen som helst koll (och det står jag för!).
10. resan var värd vartenda blåmärke.
plus en hel dröse till på ändalykten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar